Kära läsare,

14,20
Det ska mycket till för det ska bildas ”nervösa fjärilar” i min mage, men nu kan jag säga att de flyger hejvilt. Inte nog med att de flyger, min hjärna har satt i gång tankar som inte går att få stopp på.

I vanliga fall skulle jag vara glad om min hjärna tänkte så mycket, men nu vill jag inget hellre än att den ska sluta tänka. För dig som inte hänger med i mitt liv, så sitter jag nu på tåget på väg till campus närmaste granne. Behöver jag säga mer? Det är alltså till en kille jag ska till.
Tänk om det bli en pannkaka? Eller om han ångrar sig helt och tycker att jag är en hemsk människa? Gaaah! Varför övertalade ingen mig att stanna hemma?
Gud, jag tror min lunch är på väg upp.

17,14
Pjuu, jag kan andas ut. Vet du hur fort två timmar går? Sjukt fort! Jag var riktigt nervös när jag gick av tåget, men så fort jag fick syn på honom så infann sig lugnet hos mig.  Jag vet inte , men det kan vara så att jag malde på med allt mitt snack. Men jag tror att jag klarade mig ganska fint.

Sammanfattningsvis har eftermiddagen varit helt perfekt, pratsam och en och en annan kram.

Nu sitter jag på tåget på väg hem med ett leende på läpparna och är jag lite fånig om jag säger att doften från hans parfym fortfarande finns kvar på mitt linne?

Gaaah! Nu är jag lycklig och kan fortsätta med mitt tentaplugg, festande och hm… flörtande!

Puss&Hej!

Pssst, tänk att en kram kan ge ifrån sig så mycket bra saker. Så gott folk, gå ut och kramas! :D