Kära läsare,

Den här helgen har tagit hårt på mig, inte bara fysiskt utan även psykiskt. Vem kunde ana att Afterski kunde göra att jag har skoskavsblåsor på vaderna efter pjäxorna? Eller att det fick plats 35 personer (eller mer) i min lägenhet? Men det var helt klart en sjukt bra kväll.

Om ni undrar så var det här bara fredagen, nu lördagen… ” Det blir alltid värre framåt natten… ” som Björna Skifts sjunger. Jag vet inte, men jag tror att ångorna från fredagens alkohol satt kvar i kroppen. Att gå i mina klackskor var bara att glömma, HEJ CONVERSE! Om någon frågar så var det en ganska slirig kväll, men ack så trevlig! Lyckades att spilla ut två öl på mindre än en halv timme, var av en öl hamnade på min killkompis overall! SORRY! Aja, det kunde varit värre! Visst? Lördagen slutar med att Securitas knackar på dörren. Ja det var minst sagt en helt galen kväll!

Jag kan säga att igår såg det ut som om min lägenhet varit i krig. Ingenting stod där det skulle, golvet hade bytt färg från vitt till svart och diskhon var full av glas! Dessutom en huvudvärk som inte ville ge sig. Som om inte det här vore allt så har jag ingen röst kvar, eller jo lite röst. Låter som en kille i målbrotten, inte kul!

Men nu laddar jag inför en ny vecka! Äntligen ska jag börja med min träning!

Kärlek B

Psssst.. Efter helgen har jag lärt mig att man aldrig ska gå ut i styrelsetröja, då folk vet precis vem man är!

Kära läsare,

Vissa av oss föds med talanger… Vissa kan lära sig att ha en talang… Och vissa (de som Gud glömde) kan inte och kan inte lära sig heller. Jag antar att jag är en sådan där typ som gud glömde. Förra helgen försökte jag att göra så där med fingrarna. Du vet när man knäpper händerna, lämnar långfingrarna uppe och snurrar och helt plötsligt blir det en ”gungbräda”. Vet du hur otroligt svårt det är!? Medan mina vänner sitter och hånar mig med en hel ”det-här-kan-jag-göra-med-mina-fingrar- grejer” så sitter jag som ett fån och övar.

Talangen att vika tungan, ja du vet!? Nu tänker du, hur svårt kan det vara? Eh, det är sjukt svårt!! Jag har övat i hur många år som helst. När jag lite halvt katigt frågar min (då) femåriga kusin om hon kan det. (Vilket jag tror hon inte kan.) Så gör hon sådär enkelt med tungan, tjoof säger det bara. Hon tittar på mig med en blick som om jag vore helt tappad..

Ja, kanske är jag helt tappad. Jag önskar att jag kunder göra det där med både fingrarna och tungan (hur knäppt det där nu än lät, så vill jag kunna!) Har du några tips om hur jag gör? Berätta! Jag måste bevisa för mina ”coola” polare att jag också KAN!

Kärlek B

Psst.. Nu är väskan packad för att resa tillbaka till Campus! Det väntar Afterski fest!

Kära läsare,

Jag lever mitt liv i en resväska, om man ens kan kalla min väska för en resväska.  Hur som helst så är det väldigt viktigt att allt jag som tjej behöver finns i den här väskan. Eftersom jag nu förtillfället bor på två olika ställen så är mitt liv ganska utspritt. Så dagens inlägg kommer att bjuda på ”Vad har Britta i sin resväska?”. Kanske inte så spännande, vad vet jag. Förutom allt annat som en dödlig människa har i sin resväska så har jag ett fack där jag har allt jag skulle behöva (nästan).

Jag har 1 våtservett (i fall jag inte har tillgång till vatten att tvätta händerna) i hygienen ingår även en liten flaska handsprit. 1 paket vanliga näsdukar. 1 nässpray. 1 liten flaska parfym (det kan ju komma någon snygg kille och då måste jag lukta gott.) Jag har även 1 läppglans i form av en naturlig färg. Tuggummi är ett självklart kort! Jag har 1 plåster, ”fel-dag-i-månaden-grejer”, 1 hårsnodd, Fisheman’s Friends. Till sist 1 godisbit till den som tappar humöret.

Som sagt så har jag det mesta för att jag ska klara av alla svåra sitsar jag hamnar i.

Vad måste du ha med dig för att överleva dagen!?

Kärlek B

Kära läsare,

Har du någon gång upptäckt att du gjort ett av dina livs misstag? Något du kommer få ångra hela livet?  Vet du hur det känns i själen att inte kunna få det man vill ha för att man är korkad nog för att tro att det är bättre att låta bli?

Det har gått tre veckor sedan jag tog ett beslut som jag trodde var bäst för mig just då. Just nu är jag inte så säker. Men jag antar att det som är gjort är gjort och kommer aldrig åter. Det är ju inte precis att chansen stod utanför min dörr med en paket med känslor och förhoppningar. Nej, jag antar att jag är en av ”de där” som lever i en drömvärld. Jag menar det kommer aldrig falla glitter ifrån himlen, foten kommer inte lyftas vid den perfekta kyssen och han kommer aldrig att stå utanför min dörr… Visst är det så? Jag antar att det är bättre att jag möter verkligheten än att den möter mig.

Så ett tips på din väg mot det perfekta livet. Vänta inte! Ta eget initiativ! Köp glitter!

Kärlek B

Kära läsare,

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva om och är det något jag lärt mig i skolan så är det att börja en text med en bra inledning. (Fail!) Jag antar att man inte alltid kan vara på topp.  Jag är nu inne på min tredje vecka i verkligheten och om jag ska vara riktigt ärlig så saknar jag inte Campus särskilt mycket. Jag stormtrivs på min skola, med personalen och framför allt eleverna. Jag kan inte ha det bättre.

Killarna i mitt liv tonas bort och man försöker att inse att jag aldrig kommer att hitta någon prins på Campus. Hej Verkligheten! Alltså inga killproblem. Den enda mannen man kan lita på är pappa, möjligtvis Dr House.

Vännerna runtomkring mig är glada och lyckliga. Den ena för att det finns bra längdåkningsspår, en annan för att hon fick godkänt på sin tenta och den tredje är kär och galen. Så jag antar att där inte finns några problem att klaga över.

Så just nu finns det inget i mitt liv som kan tryckas ner, utan idag vill jag lyfta allt i mitt liv! Jag ler. Jag skrattar. Jag är lycklig. Vad är det som händer med mig egentligen?

Kärlek B

Pssst… Tack till den som uppfann rakhyvel, mina ben är babylena!

Kära läsare,

Idag blev jag helt plötsligt fjorton år och gick i åttonde klass. Okej, det låter ju som att jag har blivit helt vrickad, men så illa är det inte (än).  Under min lektion idag så skulle niorna läsa inför nationellaproven i svenska. Det här sker under tystnad. Min VFU-handledare skriver då ett medelande på en lapp till mig. Jag bli helt paff när han lämnar lappen framför mig. Eh, vad gör jag nu? Tänkte jag.  Jag kommer inte ihåg hur man skrev lappar. Hallå! Jag är ju ”dagens ungdom” vi smsade istället, inte lika lätt att bli påkommen. Jag kände mig så otroligt generad när jag svarade på lappen för att sedan lägga tillbaka den lite diskret på lärarens bänk. Tänk vad snabbt man kan växa från att vara barn till att bli vuxen.  

Kärlek B

Kära läsare,

Ganska ofta funderar jag över om jag gör rätt val i livet, om jag har gjort rätt val. Du kanske tycker att det låter fånigt och onödigt. Gjort är gjort! Ja, jag vet. Men jag kan inte låta bli att tänka. Tänk om jag valde att läsa samhällsprogramet istället för det yrkesinriktade program jag läste. Hade jag varit smartare och kunnigare då? Jag hade inte behövt flytta när jag var 16 år. Men om jag inte flyttat så hade jag aldrig träffade dessa underbara människor som gjorde min gymnasietid till den bästa tid i mitt liv.

Varje dag som jag vaknar tänker jag ” Britta, är du verkligen lämpad till att bli lärare?”  Den här tanken håller kvar vid mig hela dagen och när jag går och lägger mig så har jag fortfarande inget svar. När jag kollar resultatet på min tenta så har jag inte samma nivå som de andra och då är tankarna glöm läraryrket. Det är inte rätt. När jag kommer ut i ”verkligheten” och får jobba med ungdomarna så inser jag, varför tvekade jag? Det här är jag!

Det är fortfarande en evig diskussion i min hjärna om vad som är rätt och vad som är fel och jag antar att det inte är färdig diskuterat än på att tag.  

Hur som helst, en djup fundering så här på lillördag!

Kärlek B