Kära Läsare,

Jag är tillbaka!! Nu ska det banne mig bli lite inlägg! Efter en vecka med fest och skoj, jag pratar förstås om kick-off veckan så är mår man som man förtjänar! Ångvälten står fortfarande på min kropp. Behöver jag säga hur jag mår då? Men veckan slutade på ett mycket bra sätt! Manligt besök tackar man ju inte nej till.

Efter en vecka med blod, svett och tårar är jag nu tillbaka i mitt underbara studentliv. Så fort mitt ben är bra så startar träningen och förhoppningsvis innebandyn. J Saknar!  För att uppdatera er läsare lite så har jag nu en inneboende på mitt rum, min bästa vän! Underbart!

Puss&Kram

Psst… Borde inte 20 bli mitt turnummer?

Kära läsare,

Det är med ett leende på läpparna som jag kan meddela att I’m back on track! Även om jag just nu sitter helt ensam i ”min” lägenhet (ursäkta Elin, men du är ju inte här) så är det ändå skönt att vara tillbaka. Bilen igår var mer än full med alla mina saker, det mesta var gamla saker så tro nu inte att jag är någon shoppoholic! Eftersom jag är en (relativt) seriös tjej så har jag redan uppnått allt en student ska göra. Eller? Jag han inte mer än öppna mina ögon idag på morgonen fören jag satt på min cykel på väg till biblioteket för att studera underbar grammatik. Jag har även städat köket i lägenheten (behövligt, eftersom jag invaderade hela köket med mina grejer igår). Men för att gå tillbaka till att bli en lat student så sitter jag nu framför både datorn och tv:en för att överväga om jag ska göra mig några pannkakor eller om jag ska svälta?! Det blir nog pannkakor trotsallt!

Om jag tog hand om mina saker lite bättre än vad jag gör så hade jag nu tagit ett kort och lagt upp på bloggen för att visa er mina nya sambosar. Haha! Skönheten och Odjuret heter dem! Men bilder kommer senare.

Och för att upplysa er om ännu en ny grej i mitt liv, så har jag fått en ny granne. Tillskillnad ifrån den andra som var väldigt ”sexuellt högljud” så är den här grannen mer högljud med sina högtalare! Tack för det!

Puss&Hej!

Psst. 6 dagar kvar till kick offen! :D

Känslan.

Du står i kön till den nya heta åkattraktionen i nöjesparken som är full av människor. Du är inte själv för en sekund. Men när du står där i kön för att snart våga ta steget så känner du dig ensam. Ingen runtomkring dig har en aning om hur du känner. Du ler och säger att det kommer bli så sjukt kul och att du inte alls är skraj, men ditt inre säger något annat. Innerst inne så är det de där få metrar som är kvar av kön flera mil. Men du gör det. Du sätter dig i attraktionen åker uppåt, hela vägen känns som en evighet. Tillslut bara släpper det! Rädslan försvinner och ersätts med mod och styrka. För att sen, när karusellen är nere på backen igen, återgå till en chockartad känsla. Men när du tänker på det så vil du bara tillbaka. Tillbaka. Kanske innan allt hände. Innan kön, innan stress. Men nu står du på egna ben och vinglar fram till nästa åkattraktion. Men känslan blir aldrig densamma. Aldrig.

Kära läsare,

Det har blivit dåligt med inlägg på senaste tiden och jag kan egentligen inte skylla på att jag inte har något att skriva om. För det händer saker hela tiden. Framför allt spenderas det nu timmar åt att fånga mod. Mod till att bevisa att man duger som man är, vilket inte alltid är lätt.

Efter att ha jobbat i sex veckor och en efterlängtad semester (där jag skulle studera svenskgrammatik) blev inte så mycket till semester, en så där 30 timmar extra på jobbet blir det istället. Självklart ligger grammatikboken på bänken bredvid och blir läst (tror det eller ej men så r det faktiskt). Om det är grammatiken eller jobbet som gör att jag känner mig som en björn, som precis blivit väckt ur idet, vet jag inte. Eller kanske det är för att jag börjar bli gammal? Men jobbigt är det. Har absolut ingen ork till något, framför allt inte till någon träning.

Hur som helst, istället för att be en människa att tycka synd om mig så ber jag tydligen alla mina läsare att göra det. Tillskillnad ifrån alla mina andra inlägg så är det här ett väldigt vanligt och tråkigt ”idag har jag gjort..- inlägg”. Jag ber om ursäkt!

Om en vecka blir det mer bloggande, då är jag nämligen tillbaka till mitt underbara studentliv. Vi hörs då!

Puss&Kram