Kära läsare,

"Hon bah.. och jag bah.. och du bah.." Dessa uttryck möter jag dagligen i korridoren och jag ställer mig frågan "vem bah?" Hur orkar dessa små liv lägga så mycket energi på att "bah"? Hade jag haft den "fria tiden" som de har så hade jag definitivt också stått och bah! Men även om min tid knappt räcker till så "bah:ar" jag än då..

Jag antar att jag vill vara en i mängden, eller så vill jag inte det! Jag vet inte längre. Det är inte mycket jag vet nu för tiden. Under den senaste veckan har jag ändrat uppfattning om väldigt mycket. Inte nog med att mitt sinne har blivit 13 år igen och min humor har sjunkt till en barnslignivå så ser jag folk i min omgivning på ett helt annat sätt. Dessa tre saker är absolut inget negativt utan bara positivt.Okej, att vara 13 år igen kanske inte är så positivt, men äsch alla vill väl vara unga! haha!

Så min humor, jag har väl alltid haft rolig humor (?) men nu har den sjunkt till en väldigt låg nivå. Nu ligger den på den här nivån:
En lärare och en elev snackar om en intervju och när eleven vara på hur det ksa gå till så säger HAN:
- "Det ska gå snabbt och lätt. In och ut liksom. Precis som det ska."

JAg och läraren tolkade inte riktigt så som eleven ville utan vi vrider oss av skratt! Hej, ingen sexuell humor här inte! Men som sagt, "jag bah är typ bah ung!"

Kärlek
B

Kära läsare,
idag kommer jag inte skriva om mig själv eller om något annat orellevant. Idag ska det stå ett visdomsord. En enda mening som kan ändra hela din livsuppfattning. Läs och begrunda!

"Vad spelar det för roll om du vinner hela världen men förlorar dig själv?" />

Kära läsare,

är du, precis som jag, sjukt nyfiken på olika personer? Gillar att ta reda på information och fakta om de? Ja, rent ut av snoka? Jag önskar att jag inte vore så nyfiken av mig, men jag antar att det är en av mina egenskaper.
Så för att göra det här lite lättare till dig som vill veta mer om mig så tänkte jag nu dela med mig av en skoluppgift som mina 9:or nu utför. De ska skriva en bok som ska heta "Boken om mig själv". Den ska innehålla olika kapitel om vad som har hänt, kommer att hända och vad som händer. Så varje inlägg tills jag är tillbaka på Campus kommer att vara ett litet avsnitt ur mitt liv.
Avsnitt 1 kommer att handla om:

Mig själv som liten

Som liten vad jag nog ett sådant där barn som alla önskar att de hade. Jag hjälpte mamma med att diska, tvätta, baka, laga mat... You name it! Det här var kanske inte bara för att jag tyckte det var kul utan även för att jag ville framstås som bäst! Jag var trotsallt storasyster!
JAg har alltid haft en väldigt stark vilja och vet precis hur jag vill ha det. Det här gällde även när jag var liten! Att välja kläder själv var något av det bästa jag visste. Jag fick välja precis de kläder som jag ville ha på mig just den dagen.  Det här resulterade inte alltid, nästan aldrig faktiskt, i en klädstil som representerade det dåvarande modet. Jag komemr speciellt ihåg en av gångerna, då var jag klädd så här: en stickad mössa, en rosa t-shirt, tummvantar, ett par mönstrade tights och ett par rosa kanintofflor. 

Hm, ja..det finns en anledning till att jag just nu INTE sitter på någon modetidning och bloggar.
Förutom att jag var en bestämd och inte så mode inriktad så levde jag nog ett ganska normalt liv. Jag har spenderat många timmar i ladugården, eftersom jag är ett "bonnaban".

En liten inblick i mitt liv som liten!

kärlek
B

 Kära läsare,

Helgen gav ett perfekt avslut till en paus från Campuslivet, för att ta steget ut i vuxenvärlden… praktik! Så nu sitter jag i mitt flickrum hemma hos mina föräldrar och går in i ”the-country-girl”-rollen. Även om det låter helmysigt så kan jag nästan säga att jag är mer stadstjej än landettjej just nu! Men mest är jag en tjej med sprudlande fjärilar i magen och rosiga kinder. Varför? Jo…

…känslan då du får ögonkontakt med den du tycker om. Känslan som uppstår när man inser att det är ögonkontakt som varar längre än två sekunder. Ögonkontakten som får dig att rodnar lätt på dina kinder, som får dina ögon att glittra och som gör att tusen fjärilar fladdrar i din mage. Det här låter kanske som en animerad film, men det är på riktigt.  Det finns! Du kanske inte upplevt det… men det är det mest fantastiska jag har varit med om. Helgen bjöd på ögonkontakt och jag blir varm inombords när jag tänker på det, fortfarande. Även om det är 26 timmar sedan, så känns det som om jag fortfarande har ögonkontakt! Det sprudlar! Testa!

Kärlek Britta

Kära läsare,

Nu är jag tillbaka i (det något kallare) Sverige. Till dig som inte har haft koll på vart jag tagit vägen så har jag varit i Egypten i en vecka med mina underbara tjejkompisar. Det har varit helt fantastiskt skönt. ”Vad vi har gjort? ”Ingenting! Vi har gått upp ätit frukost, lagt oss vid poolen och sen har vi legat där tills solen gått ner! Helt underbart! Jag tänker inte dra dag för dag, det blir lite tjatigt! Men en kort resumé kan jag bjuda på: 30 grader, solkräm(?), kameler, frieri, massage, fina flätor i håret och till sist… brunbränd kropp!

Samtidigt som vi befunnit oss på typ andra sidan jorden så har jag inte kunnat släppa tankarna och vad som är rätt och fel med killar, kärlek och problem! Jag har egentligen inte kommit fram till något bra svar. Tankarna svävar kring ”Våga? Våga inte? ” Men som sagt inget bra svar än så länge, det krävs nog lite mer betänketid.

Kärlek B

Psst.. ikväll blir et biomys med Benghaan. Titanic i 3d står det på tapeten!
Nu lite bilder från Egypten! ( Bilder ska tydligen locka läsare)


 Kamelen som fick Anna att tappa hakan!

 Vattenlandet uppskattades, även av de äldre!

 De sötaste brudarna!

 Kvällssolen från poolen!

 (Hmm..!?)