Kära läsare,

"Hon bah.. och jag bah.. och du bah.." Dessa uttryck möter jag dagligen i korridoren och jag ställer mig frågan "vem bah?" Hur orkar dessa små liv lägga så mycket energi på att "bah"? Hade jag haft den "fria tiden" som de har så hade jag definitivt också stått och bah! Men även om min tid knappt räcker till så "bah:ar" jag än då..

Jag antar att jag vill vara en i mängden, eller så vill jag inte det! Jag vet inte längre. Det är inte mycket jag vet nu för tiden. Under den senaste veckan har jag ändrat uppfattning om väldigt mycket. Inte nog med att mitt sinne har blivit 13 år igen och min humor har sjunkt till en barnslignivå så ser jag folk i min omgivning på ett helt annat sätt. Dessa tre saker är absolut inget negativt utan bara positivt.Okej, att vara 13 år igen kanske inte är så positivt, men äsch alla vill väl vara unga! haha!

Så min humor, jag har väl alltid haft rolig humor (?) men nu har den sjunkt till en väldigt låg nivå. Nu ligger den på den här nivån:
En lärare och en elev snackar om en intervju och när eleven vara på hur det ksa gå till så säger HAN:
- "Det ska gå snabbt och lätt. In och ut liksom. Precis som det ska."

JAg och läraren tolkade inte riktigt så som eleven ville utan vi vrider oss av skratt! Hej, ingen sexuell humor här inte! Men som sagt, "jag bah är typ bah ung!"

Kärlek
B