Kära Läsare,

Nostalgin fortsätter att påverka mitt liv. Den här veckan är jag tillbaka i lanthandeln där jag började för åtta år sedan. Jag har alltid känt mig hemma i den lilla affären som har allt, ja och nu menar jag allt. I år är första året som jag känner att det är inte här jag hör hemma, det här är inte jag! Nu kanske du tycker att jag är galen som inte tycker att det är roligt att jobba i en lanthandel. Det är inte det att jag tycker att det är tråkigt, det är tvärtom jättemysigt och trevligt. Men det är just landet!

Jag kan inte komma på något som säger att jag inte gillar landet, men jag trivs så mycket bättre i de större städerna. Så dagens nostalgi är ”min” lanthandel. Att mysa omkring där och plocka upp frukt, skiva skinka och prata strunt med de gamla som handlar.

När jag ändå skriver så måste jag be om ursäkt för att jag inte skrivit något på senaste tiden. Solen har varit underbar och värmen har gjort att jag inte orkat starta upp min dator. Men jag hoppas att det blir fler inlägg i framtiden.

Puss&Kram

Psst… jag hoppas att din kropp är lika brunbränd som min börjar bli. J

Kära läsare,

Tiden går allt bra fort och det är skönt det. Det förflutna försvinner iväg med vinden och man tar nya stapplande steg dag för dag. Ibland trampar vi snett och vi får se de slitna och branta kanterna av vägen men för det mesta så lyckas vi hålla våra steg på den raka och starka vägen.

Igår såg jag en skymt av lycka. En lycka som består av glädje och såpbubblor. Konstigt va? Hur man kan bli så lycklig och lyriks över några bubblor. Men att blåsa luft mot två små runda hål och det blir en massa vackra bubblor som man kan blåsa på någon annan eller försöka fånga. Just det här kanske inte är ett barndoms minne men det är ett minne som jag kommer bära med mig. Jag har ju faktiskt som barn blåst en hel del bubblor, men inget av det slår att se ett barn ligga dubbelvikt av skratt.

En liten skymt av lycka...

Puss&Kram

Psst... I ett land någonstans långt här ifrån i ett land med bara lycka, där ligger jag på ett vitt moln och dricker hallonsaft.

Kära läsare,

Att komma ut på landet får en att inse hur långsamt vi lever våra liv.  Här ute står tiden stilla och man är nöjd med det man har. Man strävar inte efter att bli bäst. Inte heller sortera man in sina vänner i olika fack, utan alla är lika på landet. Man är den man alltid har varit och det är näst intill omöjligt att ändra på den profilen. Men samtidigt som det är sjukt jobbigt för en tjej som mig, som trivs bättre inne i stan, att komma ut på landet och behöva bromsa tiden.

Du vet i vissa filmer när skådespelaren tittar ut över en plats och ser bilder över händelser som hänt där. Därför tänkte jag att i sommar ska jag skriva mina barndomsminnen samt, hör och häpna, lägga upp foton som berör mig. Jag hoppas att du inte blir uttråkad utan fortsätter läsa.

Just nu sitter jag i mitt gamla flickrum och tittar ut genom fönstret. Utanför fönstret är det en hage…

Klockan hade slagit över sex och vi hade packat min cykel full med saker som man behöver för att tälta. Det var jag och min bästa kompis som bestämt oss för att utöva den omtalade tältningen som återkommer varje år. I år var det i hennes trädgård den skulle utövas. Fast både hon och jag viste att det inte skulle bli som det brukar i år. För min farfars häst skulle nämligen föla. När vi precis krypit ner i våra sovsäckar kommer hennes mamma ut och säger att det är dags. Vi hoppar upp på våra cyklar och trampar till hagen. Efter en stund var ett nytt liv fött till jorden.

Tänka sig vad minnen kan göra en glad. Vad har du för barndomsminnen?

Puss&Kram

Pssst… Just nu sitter Sveriges snyggaste kille jämte mig i soffan. Ledsen att behöva säga att han redan är upptagen. Ledsen tjejer!

Kära läsare,

Att komma ”hem” gör att det förflutna gör sig påmint. Har du någonsin ångrat en händelse så mycket att du nästan skulle kunna göra vad som helst för att få det ogjort? Om du har det så vet du hur jag känner mig just nu. Det känns precis som att det sitter ett litet djur i mitt hjärta och tar en liten bit varje dag, i hopp om att hatet och ångern ska försvinna. Men den gör aldrig det.  Ibland tänker jag att hela händelsen var mitt fel och kanske var den det med, men skulle verkligen jag bli skadad mest då?  Hur som helst så hoppas jag att du inte har något monster i ditt hjärta. För det vore en skam för dina medmänniskor, för du är helt perfekt som du är.

Nog om tråkigheter och förflutet!

Imorgon springer det runt folk i små vita hattar och skriker ”…för vi har tagit studenten fy fan va vi är bra…” Imorgon är det nämligen utsläpp i mitt hjärtas stad och alla kommer att ha ett leende på läpparna.  Även jag!

Puss&Kram

Psst… Idag vill jag hissa en kille som hjälpte mig att plocka upp min brödpåse som jag tappade utanför mataffären. Tänka sig att det finns omtänksamma människor!

Kära läsare,

Ibland känns det som om hela världen rasar samman. Kanske beror det på att sommaren har kommit fortare än vad jag trodde, jag lämnade Campus bakom mig i söndags. Så nu sitter jag långt ute på landet, vilket gör att tankarna har ännu mer tid att tänkas igenom och analyseras.

I lördags såg jag att the Span hade tagit bort mig som vän på facebook, reaktionen på det här kan vara olika. Någon hade säkert börjat gråta. Någon hade säkert blivit arg. Min reaktion kom i ett gapskratt! Trodde han fattade att det inte var något jätteseriöst men jag antar att han måste ha tagit det här ganska hårt. Jag har vetat hela tiden att det aldrig skulle bli något mellan oss, därav att han var ett span. Så kära läsare, man kan säga att nu lägger vi The Span bakom oss (mig) och fokuserar på en sommar som singel!  Men jag menar, stackas pojk. Ta bort mig från facebook?!? HAHAHAHAHA!

Hur som helst så lever mitt tokiga liv vidare även om det både är sommar och utan span. Jag menar det är ju inte så svårt att skaffa ett nytt!  Eller?

Men eftersom jag är hemma på landet nu så kan jag lika gärna börja agera som en ”bonnatös”. Jag hoppas att det händer något intressant som jag kan skriva om snart. Nu kallar rabarbersaften!

Puss&Kram

Psst… Tack för ett helt underbart år på Campus! Love it!