”Du ska veta att jag saknar dig. Det finns känslor som aldrig tar slut.. det finns bilder som aldrig suddas ut!”

Kära läsare,

För nästan exakt två år sedan så satt jag här i mitt flickrum, inte alls lika självsäker som jag är idag. Jag satt här och kollade på en svart låda vars innehåll var min studentmössa. En mössa som skulle innebära att jag skulle våga ta steget ut i verkligheten. För visst skulle jag våga ta det klivet?

Hela sista veckan av min gymnasietid så var det en enda fest. Alla var glada och lyckliga för att äntligen, ja äntligen skulle vi slippa skiten! För mig var det tvärtom. För mig innebar det inte att ta steget in i vuxenvärlden, för där befann jag mig redan. Nej, för mig innebar den här sista veckan av en sjuhelvetes massa ”hejdå”! Staden där jag funnit mig själv skulle nu vara ett minne blott.  

Men så här två år senare, och så klart klokare, så inser jag att dessa dagar då man springer runt och är helt allmänt galen, ja att de är några av de bästa dagarna i mitt liv. Hade jag inte flyttat dit så hade jag kanske inte varit där jag är idag. Men minnena från gymnasiet kommer jag alltid att bära med mig, även de dåliga. För även om det verkar konstigt så har det ju trotts allt kommit något bra ur de också. Som Tomas Ledin sjunger ” det finns bilder som aldrig suddas ut..”

Så till dig som inom några dagar ska springa och vifta med din vita hatt, blåsa i din visselpipa och skrika så att rösten blir förstörd. Ja, till dig som tar studenten: NJUT! Men man blir inte vuxen bara för att man har en vit hatt på huvudet.

Kärlek

Ps. Slänger i väg en tanke till de underbara människorna i mitt liv just nu. Men framför allt till er som förändar(ade) mitt liv!

Kära dagbok,

Vissa saker förändras väldigt snabbt och vissa saker förblir precis som de alltid har varit. Vissa lär sig av förändringen vissa inte. Så vad är egentligen bra? Förändring? Jag tror att vi alla måste vara med om en förändring för att gå vidare med våra liv.

Det behöver inte nödvändigtvis vara någon stor förrändring. Det kan vara allt från att ta första steget till sin kärlek eller att ta trapporna istället för hissen. Det är nog egentligen de små förändringarna som gör stora skillnader i våra liv. I mitt liv sker det nya förändringar hela tiden. Allt ifrån vad jag äter till frukost till att dela mina kärlek med en person som ligger mig nära hjärtat.

Vad vi än gör så leder det till en förändring i våra liv. Ibland är den bra… ibland mindre bra. Men det finns inget ont som inte bär något gott med sig.

Ett litet djupt inlägg så här torsdagen innan sommarlov.

 Kärlek B

 Kära läsare,

Du vet känslan som sprids när man ser någon man gillar. Den där känslan som gör att ett oplanerat leende smyger sig upp på läpparna. Att ögonen utstrålar en sådan där glädje som man nästan bara ser hos små barn på julafton. Just den där känsla är en av de bästa känslorna som finns. Både du och jag vet att det inte är en känsla som man bara hittar på. Den finns och när man upplever den känslan så är det på riktigt. För den går inte att fejka.

För trettio sekunder klev en tjej in i min hall med ett leende som avslöjade henne. Ett leende som skulle kunna berätta en hel saga. En saga som skulle få vilket barn som helst att lyssna. En saga som innehåller en skog av vackra blommor och fåglar som kvittrar. Där står en prinsessa och där står en prins…

Kärlek B

Kära läsare,

“This is real this is me, I´m exactly where I´m supposed to be now. Gonna let the light shine on me. Now I found who I  am. There’s no way to hold on it. No hiding  who I wanna be. This is me!”

Jag tänker mycket på hur glad jag är att jag är just jag. Det här tog mig typ en halv evighet att inse att jag är den jag är och att det inte går att ändra på. Take it or leave it! Den jag är i dag är en personlighet som jag jobbat med i många år (okej, så gammal är jag faktiskt inte!). Det är inte lätt att veta vem man är när man är ung och blir ofrivilligt påverkad av sin omgivning. Men jag har en stark personlighet, åtminstone har jag fått det nu efter att ha sökt land och rike runt efter att finna mig själv. Och jag tror att jag äntligen har hittat den! Varje gång ja har flyttat till ett nytt ställe så intalar jag mig ”Nu kan du bli den du vill vara” men sen tänker jag om, varför ska jag vara den jag vill vara och inte vara den jag är? Jag måste väl inte anpassa mig till omgivningen hela tiden? De kan väl anpassa sig till mig.  

Precis som i låttexten ovan så tipsar jag om att vara sig själv. Det vinner man på i längden! Våga!

En god vän talade om för mig att ”Jag är den jag är. Jag säger det jag vill och sen skiter jag i vad andra tycker. Vill inte de vara med mig så är det deras förlust.”

Jag har funderat väldigt mycket på det här och kommit fram till min vän har helt rätt, varför ska jag vara annorlunda beroende på vem det är jag umgås med? Jag ska ju bara vara den jag är och sen får vi se vad omgivningen tycker om det. Än så länge verkar det funka ganska bra.

Så tänk efter, vem ÄR du och inte vem VILL du vara!

Kärlek

Kära läsare,

"Hon bah.. och jag bah.. och du bah.." Dessa uttryck möter jag dagligen i korridoren och jag ställer mig frågan "vem bah?" Hur orkar dessa små liv lägga så mycket energi på att "bah"? Hade jag haft den "fria tiden" som de har så hade jag definitivt också stått och bah! Men även om min tid knappt räcker till så "bah:ar" jag än då..

Jag antar att jag vill vara en i mängden, eller så vill jag inte det! Jag vet inte längre. Det är inte mycket jag vet nu för tiden. Under den senaste veckan har jag ändrat uppfattning om väldigt mycket. Inte nog med att mitt sinne har blivit 13 år igen och min humor har sjunkt till en barnslignivå så ser jag folk i min omgivning på ett helt annat sätt. Dessa tre saker är absolut inget negativt utan bara positivt.Okej, att vara 13 år igen kanske inte är så positivt, men äsch alla vill väl vara unga! haha!

Så min humor, jag har väl alltid haft rolig humor (?) men nu har den sjunkt till en väldigt låg nivå. Nu ligger den på den här nivån:
En lärare och en elev snackar om en intervju och när eleven vara på hur det ksa gå till så säger HAN:
- "Det ska gå snabbt och lätt. In och ut liksom. Precis som det ska."

JAg och läraren tolkade inte riktigt så som eleven ville utan vi vrider oss av skratt! Hej, ingen sexuell humor här inte! Men som sagt, "jag bah är typ bah ung!"

Kärlek
B

Kära läsare,
idag kommer jag inte skriva om mig själv eller om något annat orellevant. Idag ska det stå ett visdomsord. En enda mening som kan ändra hela din livsuppfattning. Läs och begrunda!

"Vad spelar det för roll om du vinner hela världen men förlorar dig själv?" />

Kära läsare,

är du, precis som jag, sjukt nyfiken på olika personer? Gillar att ta reda på information och fakta om de? Ja, rent ut av snoka? Jag önskar att jag inte vore så nyfiken av mig, men jag antar att det är en av mina egenskaper.
Så för att göra det här lite lättare till dig som vill veta mer om mig så tänkte jag nu dela med mig av en skoluppgift som mina 9:or nu utför. De ska skriva en bok som ska heta "Boken om mig själv". Den ska innehålla olika kapitel om vad som har hänt, kommer att hända och vad som händer. Så varje inlägg tills jag är tillbaka på Campus kommer att vara ett litet avsnitt ur mitt liv.
Avsnitt 1 kommer att handla om:

Mig själv som liten

Som liten vad jag nog ett sådant där barn som alla önskar att de hade. Jag hjälpte mamma med att diska, tvätta, baka, laga mat... You name it! Det här var kanske inte bara för att jag tyckte det var kul utan även för att jag ville framstås som bäst! Jag var trotsallt storasyster!
JAg har alltid haft en väldigt stark vilja och vet precis hur jag vill ha det. Det här gällde även när jag var liten! Att välja kläder själv var något av det bästa jag visste. Jag fick välja precis de kläder som jag ville ha på mig just den dagen.  Det här resulterade inte alltid, nästan aldrig faktiskt, i en klädstil som representerade det dåvarande modet. Jag komemr speciellt ihåg en av gångerna, då var jag klädd så här: en stickad mössa, en rosa t-shirt, tummvantar, ett par mönstrade tights och ett par rosa kanintofflor. 

Hm, ja..det finns en anledning till att jag just nu INTE sitter på någon modetidning och bloggar.
Förutom att jag var en bestämd och inte så mode inriktad så levde jag nog ett ganska normalt liv. Jag har spenderat många timmar i ladugården, eftersom jag är ett "bonnaban".

En liten inblick i mitt liv som liten!

kärlek
B

 Kära läsare,

Helgen gav ett perfekt avslut till en paus från Campuslivet, för att ta steget ut i vuxenvärlden… praktik! Så nu sitter jag i mitt flickrum hemma hos mina föräldrar och går in i ”the-country-girl”-rollen. Även om det låter helmysigt så kan jag nästan säga att jag är mer stadstjej än landettjej just nu! Men mest är jag en tjej med sprudlande fjärilar i magen och rosiga kinder. Varför? Jo…

…känslan då du får ögonkontakt med den du tycker om. Känslan som uppstår när man inser att det är ögonkontakt som varar längre än två sekunder. Ögonkontakten som får dig att rodnar lätt på dina kinder, som får dina ögon att glittra och som gör att tusen fjärilar fladdrar i din mage. Det här låter kanske som en animerad film, men det är på riktigt.  Det finns! Du kanske inte upplevt det… men det är det mest fantastiska jag har varit med om. Helgen bjöd på ögonkontakt och jag blir varm inombords när jag tänker på det, fortfarande. Även om det är 26 timmar sedan, så känns det som om jag fortfarande har ögonkontakt! Det sprudlar! Testa!

Kärlek Britta

Kära läsare,

Nu är jag tillbaka i (det något kallare) Sverige. Till dig som inte har haft koll på vart jag tagit vägen så har jag varit i Egypten i en vecka med mina underbara tjejkompisar. Det har varit helt fantastiskt skönt. ”Vad vi har gjort? ”Ingenting! Vi har gått upp ätit frukost, lagt oss vid poolen och sen har vi legat där tills solen gått ner! Helt underbart! Jag tänker inte dra dag för dag, det blir lite tjatigt! Men en kort resumé kan jag bjuda på: 30 grader, solkräm(?), kameler, frieri, massage, fina flätor i håret och till sist… brunbränd kropp!

Samtidigt som vi befunnit oss på typ andra sidan jorden så har jag inte kunnat släppa tankarna och vad som är rätt och fel med killar, kärlek och problem! Jag har egentligen inte kommit fram till något bra svar. Tankarna svävar kring ”Våga? Våga inte? ” Men som sagt inget bra svar än så länge, det krävs nog lite mer betänketid.

Kärlek B

Psst.. ikväll blir et biomys med Benghaan. Titanic i 3d står det på tapeten!
Nu lite bilder från Egypten! ( Bilder ska tydligen locka läsare)


 Kamelen som fick Anna att tappa hakan!

 Vattenlandet uppskattades, även av de äldre!

 De sötaste brudarna!

 Kvällssolen från poolen!

 (Hmm..!?)

Kära läsare,

Eftersom jag tydligen framhäver min personlighet som en tjej som är på desperat jakt efter min sanna kärlek och en svävande bimbo som bara tänker på skor (ta inte illa upp) så tänkte jag att du nu ska få reda på sanningen bakom min personlighet… Jag är gift! Nej, jag ska skoja bara. Haha! Det hade ju i och för sig varit lite kul, men nej!  Så vem är egentlige jag?

Jag skulle beskriva mig som en person som älskar att stå i centrum och som gärna tar plats. Jag har nog alltid varit lite av klassens clown. Charmigt ? (njae)  Samtidigt som jag kanske framstår som en extremt oseriös och flummig tjej så är jag väldigt seriös och eftertänksam.  Jag har en lätt personlighet och har inga problem med att träffa nya människor, eller jag blir nog lite blyg.  Jag har mitt barnasinne kvar och kommer alltid att ha det kvar.
Saker du borde veta om mig, som du säker inte vet, är:

- Jag var (är) en hästtjej, eller alltså jag har haft häst och så. Inte att jag är ett sto. HAHA!

- Jag började inte dricka alkohol försen jag fyllde 18 år.

- Jag var (är!) väldigt engagerad i kyrkan hemma. Otippat, speciellt till dig som bara tror att jag älskar skor och killar! 

- Jag är inte på desperat jakt efter mannen i mitt liv, men jag skulle inte säga nej om han plötsligt stod framför mig.

- Jag överanalyserar al(ltid)drig sådant som killar/tjejer säger eller gör. Allt ifrån vilka skor de har på sig till vilken röst de säger ”hej” med.

Hm, ja lite information om vem jag är. Jag antar att du ändrat bilden av mig, lite i alla fall. Jag är inte riktigt den där blåsta bimbon med högklackadeskor som bara ser killar i baröverkropp var jag än går. Nej, jag är faktiskt en väldigt social, omtyckt (om jag får säga det själv) och glädjespridande person. Så till dig/er som tror att jag är en bimbobrud SLÄNG ER I VÄGGEN!

Kärlek B 

God morgon kära läsare,

Jag antar att jag borde tacka för tipsen och egentligen säga ”jag är inte desperat!” men det kanske jag är. Eller nej, det är jag inte. Jag är för sjutton tjej! Det här är kanske ingen ursäkt, men som tjej tar man alla ursäkter som finns. Jag är glad för era svar och det här gäller inte bara mig utan typ HUR MÅNGA SOM HELST som inte vågar ta det första steget.

För det är ju det, det första steget som är jobbigast. Vad ska han/hon tänka? Tänk om han/hon säger nej? Jag skulle bara vilja säga ” Men herre Gud, det är bara att fråga” men varför får man då tunghäfta så fort man är i närheten? Varför säger man fel saker?

Igår tittade jag på en film, Beauty and the briefcase. Den handlar om att man ska stryka saker på listan. Lisan, tänker du? Ja, alla har någon gång berättat hur de vill att deras drömkärlek ska se ut.  I filmen menar de på att det är han som inte är något på listan som är The One.  Hm, filmen har säkert en poäng. Dock har jag inte lyckats se den en. Men jag analyserar och försöker hitta en bra analys.

Kärlek B

Psst.. Huskurer mot feber och halsont tas gärna emot!

Kära läsare,

Vad gör du om du verkligen, verklige, vill att han ska se dig? Du försöker få hans uppmärksamhet men det funkar inte. Han ser dig inte. Du skulle lika gärna kunna stå på en klippa och hoppa. Han skulle inte märka. Du ka ge han hur många komplimanger som helst. Han ser dig fortfarande inte. Så vad borde du göra? Jag vet inte. Helt ärligt så vet jag inte! Hur vill killar bli sedda?

1.Komplimanger?

2. Att ignorera honom?

3. Förföra honom?

4. ”Råka” spilla ut något över honom. Skratta och slänga med håret?

5. Bara ta tag i situationen?

Snälla berätta för mig hur man får en killes uppmärksamhet?

Kärlek B

Kära läsare,

Jag antar att jag borde göra någon slags uppföljning av mitt förra inlägg? Jag fick väldigt många kommentarer på inlägget, Mr Right.. Vissa mer positiva än andra, jag och mina tjejkompisar har snackat om det här nu i efterhand. Vem är Mr Right? Mitt svar är: ” Han som är den rätte för dig är inte den rätte för mig. Vi har helt enkelt olika uppfattningar om vad som är Mr Right.” Jag tror att det är bra att vi inte alla har samma önskemål på hur vår drömkille/tjej ska se ut eller vara.

Jag och min kombo har helt olika tankar om vad som är perfekt. Jag tänker inte gå in på detaljer, eftersom det här inte är någon kontaktannons utan en blogg. Men jag bara menar, om alla skulle gillar samma typ så skulle det bli kaos!

Till dig som tror att du hittat Mr Right men han ser dig inte. Du försöker göra allt för att han någon gång ska se dig för den du är. GLÖM HONOM! Jag vet att det är som att sticka en kniv i bröstet och helt ärligt så vet jag att det inte funkar. Men det är värt ett försök.  (Det var min hjärna som pratade och nu till vad mitt hjärta säger). Varför glömma någon som är perfekt, våga visa att du gillar honom/henne. Ta steget, gör misstagen men ta dig tillbaka efter! Du är värd honom/henne! Jag lovar!

Kärlek B

Psst… Vad glad över det du har, men slutar inte kämpa för att få det du vill ha!

Kära läsare,



Var hittar man en kille som kallar dig vacker istället för het, som ringer tillbaka om du lägger på luren, killen som håller sig vaken bara för att kunna se på dig när du sover. Vänta på killen som kysser dig i pannan, killen som vill visa dig för hela världen. Killen som håller dig i handen framför hans vänner, han som alltid påminner dig om hur mycket han bryr sig och hur lycklig han är för att han har dig.

Jag vet inte om jag är helt ute och cykla men är det inte så alla vill att ens partner ska vara?  Eller är det bara jag som drömmer att Mister RIGHT finns där ute? Hur som helst, om alla vill ha en person, som beskrivs ovan, så borde det ju finnas sjukt många bra killar/tjejer? För precis som det står i bibeln ”så som du vill att andra ska vara mot dig så ska du också vara mot dem.”  Om alla tänkte så här så skulle världen inte se så mörk ut, människor skulle inte hata och kärleken skulle spridas som fröna på en maskros gör när det blåser.

Så ditt uppdrag idag: Testa att vara ödmjuk, snäll, lojal, trevlig…. You name it!

Kärlek B

Kära läsare,

Idag tänkte jag på två uttryck… He is just not one guy & He is just the guy.

Egentligen uttrycker väl dessa två meningar samma sak. Om du är kille så skulle du definitivt säga att de gör det. Jag menar inte att vara nedklankande på killar, inte alls... Men ni ser inte riktigt det som vi tjejer ser. Vi ser så sjukt mycket! Egentligen är det väl inget bra som vi ser, utan vi (jag) analyserar mest. Hur som helst, vad är egentligen den stora skillnaden mellan dessa meningar? Är det någon skillnad?

Jag tror att He is just not on guy betyder att han inte är vem som helst, men ändå kan han inte få tiden att stanna eller få ögonblick att upprepas. Han har ”det ”men inte ”det där”.

Däremot den andra meningen He is just the guy... ja, det är han som får tiden att stanna. Det är han som får mig/dig att se allt från den ljusa sidan.

Så vem är det du träffar, one guy eller the guy?

Kärlek B