Kära läsare,

Har du någon gång upptäckt att du gjort ett av dina livs misstag? Något du kommer få ångra hela livet?  Vet du hur det känns i själen att inte kunna få det man vill ha för att man är korkad nog för att tro att det är bättre att låta bli?

Det har gått tre veckor sedan jag tog ett beslut som jag trodde var bäst för mig just då. Just nu är jag inte så säker. Men jag antar att det som är gjort är gjort och kommer aldrig åter. Det är ju inte precis att chansen stod utanför min dörr med en paket med känslor och förhoppningar. Nej, jag antar att jag är en av ”de där” som lever i en drömvärld. Jag menar det kommer aldrig falla glitter ifrån himlen, foten kommer inte lyftas vid den perfekta kyssen och han kommer aldrig att stå utanför min dörr… Visst är det så? Jag antar att det är bättre att jag möter verkligheten än att den möter mig.

Så ett tips på din väg mot det perfekta livet. Vänta inte! Ta eget initiativ! Köp glitter!

Kärlek B

 

Kära läsare,

Ganska ofta funderar jag över om jag gör rätt val i livet, om jag har gjort rätt val. Du kanske tycker att det låter fånigt och onödigt. Gjort är gjort! Ja, jag vet. Men jag kan inte låta bli att tänka. Tänk om jag valde att läsa samhällsprogramet istället för det yrkesinriktade program jag läste. Hade jag varit smartare och kunnigare då? Jag hade inte behövt flytta när jag var 16 år. Men om jag inte flyttat så hade jag aldrig träffade dessa underbara människor som gjorde min gymnasietid till den bästa tid i mitt liv.

Varje dag som jag vaknar tänker jag ” Britta, är du verkligen lämpad till att bli lärare?”  Den här tanken håller kvar vid mig hela dagen och när jag går och lägger mig så har jag fortfarande inget svar. När jag kollar resultatet på min tenta så har jag inte samma nivå som de andra och då är tankarna glöm läraryrket. Det är inte rätt. När jag kommer ut i ”verkligheten” och får jobba med ungdomarna så inser jag, varför tvekade jag? Det här är jag!

Det är fortfarande en evig diskussion i min hjärna om vad som är rätt och vad som är fel och jag antar att det inte är färdig diskuterat än på att tag.  

Hur som helst, en djup fundering så här på lillördag!

Kärlek B

Kära läsare,
Det verkar som om vädergudarna lyssnar till mina böner om att äntligen kunna andas in lite C-vitamin. Underbart!
Eftersom jag den här veckan är ”befriad” ifrån allt vad svensk skönhetslitteratur innebär så läser jag nu böcker jag vill läsa. Och igår valde jag att börja läsa en roman som legat i min bokhylla ganska länge, Lyckan, kärleken och meningen med livet av Elizabeth Gilbert. Många av er har säkert sett filmen. Jag tänkte nu faktiskt läsa den, men eftersom jag är ”skadad” av att ha läst litteraturvetenska i ett år så kan jag inte bara läsa romen rakt upp och ner. Jag måste alltså analysera lite.
Igår hittade jag ett uttryck som jag fastnade lite för och började fundera lite. ”Jag älskade honom lika mycket som jag avskydde honom.”  Jag menar hur många känner inte igen sig, räck upp en hand! Att en människa bygger upp en slags hatkärlek till någon/något som man inte är riktigt säker på att man vill ha är ju inte helt ovanligt. Det är konstigt hur vi kan både älska men samtidigt hata någon så ofantligt mycket. Lustigt. Aja, jag hoppas att ni fått en liten tankeställare.

Puss&kram
Psst.. Min hatkärlek idag är att jag inte kan gå ut i solen!