Kära läsare,
Det verkar som om vädergudarna lyssnar till mina böner om att äntligen kunna andas in lite C-vitamin. Underbart!
Eftersom jag den här veckan är ”befriad” ifrån allt vad svensk skönhetslitteratur innebär så läser jag nu böcker jag vill läsa. Och igår valde jag att börja läsa en roman som legat i min bokhylla ganska länge, Lyckan, kärleken och meningen med livet av Elizabeth Gilbert. Många av er har säkert sett filmen. Jag tänkte nu faktiskt läsa den, men eftersom jag är ”skadad” av att ha läst litteraturvetenska i ett år så kan jag inte bara läsa romen rakt upp och ner. Jag måste alltså analysera lite.
Igår hittade jag ett uttryck som jag fastnade lite för och började fundera lite. ”Jag älskade honom lika mycket som jag avskydde honom.”  Jag menar hur många känner inte igen sig, räck upp en hand! Att en människa bygger upp en slags hatkärlek till någon/något som man inte är riktigt säker på att man vill ha är ju inte helt ovanligt. Det är konstigt hur vi kan både älska men samtidigt hata någon så ofantligt mycket. Lustigt. Aja, jag hoppas att ni fått en liten tankeställare.

Puss&kram
Psst.. Min hatkärlek idag är att jag inte kan gå ut i solen!