”Du ska veta att jag saknar dig. Det finns känslor som aldrig tar slut.. det finns bilder som aldrig suddas ut!”

Kära läsare,

För nästan exakt två år sedan så satt jag här i mitt flickrum, inte alls lika självsäker som jag är idag. Jag satt här och kollade på en svart låda vars innehåll var min studentmössa. En mössa som skulle innebära att jag skulle våga ta steget ut i verkligheten. För visst skulle jag våga ta det klivet?

Hela sista veckan av min gymnasietid så var det en enda fest. Alla var glada och lyckliga för att äntligen, ja äntligen skulle vi slippa skiten! För mig var det tvärtom. För mig innebar det inte att ta steget in i vuxenvärlden, för där befann jag mig redan. Nej, för mig innebar den här sista veckan av en sjuhelvetes massa ”hejdå”! Staden där jag funnit mig själv skulle nu vara ett minne blott.  

Men så här två år senare, och så klart klokare, så inser jag att dessa dagar då man springer runt och är helt allmänt galen, ja att de är några av de bästa dagarna i mitt liv. Hade jag inte flyttat dit så hade jag kanske inte varit där jag är idag. Men minnena från gymnasiet kommer jag alltid att bära med mig, även de dåliga. För även om det verkar konstigt så har det ju trotts allt kommit något bra ur de också. Som Tomas Ledin sjunger ” det finns bilder som aldrig suddas ut..”

Så till dig som inom några dagar ska springa och vifta med din vita hatt, blåsa i din visselpipa och skrika så att rösten blir förstörd. Ja, till dig som tar studenten: NJUT! Men man blir inte vuxen bara för att man har en vit hatt på huvudet.

Kärlek

Ps. Slänger i väg en tanke till de underbara människorna i mitt liv just nu. Men framför allt till er som förändar(ade) mitt liv!