Kära läsare,

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva om och är det något jag lärt mig i skolan så är det att börja en text med en bra inledning. (Fail!) Jag antar att man inte alltid kan vara på topp.  Jag är nu inne på min tredje vecka i verkligheten och om jag ska vara riktigt ärlig så saknar jag inte Campus särskilt mycket. Jag stormtrivs på min skola, med personalen och framför allt eleverna. Jag kan inte ha det bättre.

Killarna i mitt liv tonas bort och man försöker att inse att jag aldrig kommer att hitta någon prins på Campus. Hej Verkligheten! Alltså inga killproblem. Den enda mannen man kan lita på är pappa, möjligtvis Dr House.

Vännerna runtomkring mig är glada och lyckliga. Den ena för att det finns bra längdåkningsspår, en annan för att hon fick godkänt på sin tenta och den tredje är kär och galen. Så jag antar att där inte finns några problem att klaga över.

Så just nu finns det inget i mitt liv som kan tryckas ner, utan idag vill jag lyfta allt i mitt liv! Jag ler. Jag skrattar. Jag är lycklig. Vad är det som händer med mig egentligen?

Kärlek B

Pssst… Tack till den som uppfann rakhyvel, mina ben är babylena!