Kära läsare,

Idag blev jag helt plötsligt fjorton år och gick i åttonde klass. Okej, det låter ju som att jag har blivit helt vrickad, men så illa är det inte (än).  Under min lektion idag så skulle niorna läsa inför nationellaproven i svenska. Det här sker under tystnad. Min VFU-handledare skriver då ett medelande på en lapp till mig. Jag bli helt paff när han lämnar lappen framför mig. Eh, vad gör jag nu? Tänkte jag.  Jag kommer inte ihåg hur man skrev lappar. Hallå! Jag är ju ”dagens ungdom” vi smsade istället, inte lika lätt att bli påkommen. Jag kände mig så otroligt generad när jag svarade på lappen för att sedan lägga tillbaka den lite diskret på lärarens bänk. Tänk vad snabbt man kan växa från att vara barn till att bli vuxen.  

Kärlek B