Kära läsare,

Och icke läsare för den delen med. Nu börjar det dra ihop sig till den dagen som alla kommer att minnas. Nej jag pratar inte om att den senaste mobiltelefonen ska släppas eller att Eric Saade ska gå upp i rök! Nej, tvärtom jag pratar om dagen som befriar mig ifrån att förknippas med tonåren. Om fyra dagar fyller jag nämligen 20 år. Jag kommer väl inte kalla det ”befrielsen ifrån att vara barn”, nej jag kommer alltid att vara ett barn. Jag älskar att göra alla de där tokiga och barnsliga grejerna. Det är en del av mitt liv och bara för att man fyller ”vuxenålder” så betyder inte det att man behöver BLI vuxen. Eller hur? Jag menar att är det inte lite barnsligt i sig att räkna ner till sin födelsedag? Att vakna tidigt på morgonen för att därefter kunna höra familjens steg i trappan och några morgontrötta röster sjunger ”ja må hon leva…”. Du kan inte göra annat än att hålla med om att det blir man aldrig för gammal för det.  Tänk att det redan gått 20 år av mitt liv. Om jag skulle räkna upp allt jag gjort så skulle det bli mer sidor än vad det är i Sagan om ringen trilogin.  Och vem vill egentligen veta vad jag höll på med när jag var 8 år och mimade till låtar på fritids, eller när jag var 17 och gjorde mitt första  mål i innebandy!

Så nu sitter jag här alltså i mitt flickrum och väntar ivrigt på att det ska bli fredag så jag kan vakna tidigt (bara för att jag är ledig på förmiddagen), blåsa ut ljusen i tårtan (som jag aldrig fått) och öppna paketen (som jag självklart får!) "Vuxenålder"? Pyttsan heller!

Puss&Kram

Psst.. jag har redan fått den bästa presenten, 5 söta kattungar som är lagom busiga bor i mina föräldrars ladugård.