Kära läsare,

har du någonsin känt känslan av att vara helt ensam bland massor av människor? Känslan av ensamhet blandat med ”människofobi”? Jag vet det låter knäppt, men vem är inte det.

Igår höjdes min ålder drastiskt med 20 år, jag menar hur många unga tjejer springer, hör och häpna att jag sprang, Vårruset igår. Hela 5 km pinade jag mig igenom! Som om detta inte vore nog så gjorde jag det i mina gula converse. Korkat tänker du, ja jag kan inte göra annat än att hålla med. Det var ju inte med vilje såklart. Så här var det:

Lite lagom stressad, som man är på morgonen, för att hinna med skolbussen så packade jag ner mina springkläder och skor. Eftersom jag skulle åka direkt ifrån min praktik. När jag ombytt och klar kommer ut ifrån toan ca 8 timmar senare inser jag att det är min systers löparskor jag fått med mig.  Aja, inget att hänga läpp över! Det gick ju att springa ändå.

Vad kan man dra för slutsats av det här? Jo att jag är en helt vanlig människa som har sjukt mycket annat att tänka på än vad jag packar ner för skor.

En rolig händelse som hänt på min skola är:Under sexualundervisningen med en åttonde klassare så pratade man om att en kille hade haft tamponger i öronen då han varit på speedway. En invandrarkille frågar då: ” Vad är en tampong?”  Läraren förklarade vad det var, men eleven verkade inte riktigt få kläm på vad det var för något. Så hans klasskompis sa till honom: ”Hörrudu, du måste ju veta vad det är. För när din tjej kommer att be dig att springa och köpa tamponger så kommer du att komma hem med en chokladask istället.”

Tänk vad killar vet lite ändå. Heja heja heja, ni lär er!!

Mer tokiga händelser kommer det att komma, jag lovar dig det! Men till dess, ha det underbart och njut av livet!

Puss&Kram

Psst… Har chattat med the span i veckan. *stolt*!