Kära läsare,

Jag har velat, jag har funderat på om det är rätt. Om det verkligen är så här jag vill ha det eller om et är så ni vill ha det? Är det verkligen mitt hjärta som slår så hårt och fjärilarna som fladdrar runt i min mage?

Efter att ha varit ifrån Campus så kan jag säga att jag saknar att ”leka psykolog” med mina tjejkompisar. ”Är han rätt för mig? Ska jag skriva ti honom på facebook? Han svarar inte vad menar han då? Hans kompis är ju söt, jag kanske ska satsa på honom istället?” Ja, dessa frågor återkommer dagligen i Brittas fritidsgård. Jag vet inte varför de frågar mig, den enda erfarenheten jag har är mina romantiska filmer och dem stämmer ju ändå inte med verkligheten. Men efter att ha svarat på samma frågor i fem år så vet man svaret på de flesta frågor, jag antar att det är därför som de kommer till mig.  Till er killar som läser det här och under ar om det verkligen går till så här, beter sig tjejer så? Ja det gör dem, det här är sanningen!

Till alla tjejer som läser. För två veckor fick jag ett tips av en killkompis som hjälpte mig. Först tyckte jag att han var orättvis. Men tipset var: ”Överanalysera inte så mycket, det tar dig ingenstans.” Jag måste säga att det här tipset har gjort att jag sett världen ur ett annat perspektiv. Så tänk på det!

Puss&Kram