Kära läsare,

Hösten drar in över Campus och sätter sina spår i båda kropp och själ. När försvann den varma solen och det mjuka ljumna gräset? Jag hann inte ens reagera på att sommaren kom, men jag antar att det är så det ska vara. Eller? Medan jag går runt och oroar mig för att den lilla solbrännan, som jag ändå lyckats skrapa ihop under sommaren, faller bort så finns det dem som har större problem.

Tydligen är det ”brustna hjärtans höst…” Ibland undrar jag om det är jag som är ”otursfågeln” eller om jag bara råkar vara vid fel plats vid fel tillfälle? Hur som helst så borde jag kanske byta min utbildning till Psykolog utbildningen? Innan har jag alltid haft svar på alla frågor men nu har jag inte det. Min hjärna går på tomgång. De få aktiva hjärncellerna arbetar som bara den medan de andra mest flyter omkring och inte gör ett jota.

Vad sägs om att beskriva livet som att man går i koma? Man ser inte de människor man möter. Man glömmer av vem som är ens riktiga vänner. Vad du än gör, glöm inte bort vem du är!

Puss&Kram

Pssst… Veckans låt är : Ju mer dom spottar- Kapten Röd